Nyklippt

Emil såg mer och mer ut som en av medlemmarna i The Beatles så Johan bestämde sig för att ta fram saxen. Det var inte helt lätt eftersom Emil inte var så intresserad av att sitta still och helst av allt ville ha tag på saxen. Resultatet blev iallafall inte så dumt (beröm av Maria bland annat) och en annars söt kille blev ännu sötare.

Det var säkert mer tur än skicklighet men det blev faktiskt riktigt jämnt.

Till och med hans signum tuppkammen blev ansad till en mer normal nivå.

Första födelsedagsfirandet

Mormor kom med en jättegod tårta med speland ljus. Kul och gott tyckte Emil!

Äta med fingrarna... finns det något bättre? Tror inte det, iallafall inte om man heter Emil och fyller 1 år.

Blåsa ut ljuset var dock svårt så Emil fick assistans så småningom.

Stora delar av släkten dök förbi eftersom de var samlade i Stockholm för att överraska Inger på henes 60-årsdag.

Mormors syster Katarina lånade Emils rum och de blev snabbt kompisar. Här försöker Emil låna hennes glasögon :-)

Gå-snutt

Det är svårt att fånga Emils gång med kameran eftersom han blir så ivrig när kameran kommer fram att han hellre kryper (eftersom det än så länge fortfarande är hans snabbaste och tryggaste transportsätt).

Hitchcocks fåglarna

Var ute och matade fåglarna vid Lötsjön för ett par dagar sedan. Det var säkert flera hundra fåglar precis runt mig och Emils pulka. Jag blev dock lite nervös när en stor vit gås (som har betydligt kraftigare näbb än t.ex. Kanadagås eller änderna) stod precis brevid Emil och sträckte sig efter smulor på våra fötter samtidigt som Emil sträckte sig efter den för att "peta" på den. Vi flydde fältet utan att ha tagit några bilder men vid ett senare tillfälle (utan att mata) kom det fram en bråkdel av det antalet och inte alls lika nära (troligtvis eftersom jag inte hade någon mat) och då passade jag på att fota.

Emil in på den kriminella banan

Var och handlade med Emil idag och kan tyvärr konstatera att han har börjat sin brottsliga bana tidigt. Emil är en aktiv shoppare som gärna känner på alla varor som är inom räckhåll för hans numer långa armar. En del åker också ner i vagnen. Precis när jag ställde tillbaka en burk med Kalamata-oliver som Emil smusslat ner försökte han få ner hela kartongen med burkar i vagnen. Den gubben gick dock inte...

Sedan kastade han ner lök på golvet i en avledande manöver för att få min uppmärksamhet riktad åt annat håll för att sedan smyga ner en påse potatis i vagnen när jag hade fullt upp att lägga tillbaka löken. Jag anade dock oråd när jag tittade upp eftersom jag tog honom på bar gärning när han försökte få i en andra påse i vagnen. Nöjd med att hittat potatispåsen i vagnen lade jag tillbaka den på hyllan och efter ytterligare lite handlande gick jag intet ont anande till själv-scannings-kassan. Glad att allt gått så snabbt och smidigt började jag packa in påsarna i bilen och vad skådar då mitt norra... jo, en påse potatis till som Emil tydligen lyckats få ner i vagnen. Ett rent snatteri alltså (även om det juridiskt krävs uppsåt vilket saknades i detta fallet :-). Bara att snällt vända tillbaka till kassan med potatispåsen och skämas lite... det är iallafall den officiella versionen för polisförhöret :-)

Ett tydligt tecken på att han mycket väl vet att allt måste scannas så det kan inte varit ett misstag utan snarare ett medvetet brott... eller ;-)

1... 2... 3... Hopp!

Emil har spenderat hela kvällen med att krypa upp i fåtöljen, på vardagsrumsbordet och stereobänken för att sedan glida ner med rumpan först precis som man ska. Det är nog första gången som han är helt på det klara med hur man tar sig ner själv.

När vi alla tre hade ätit kvällsmat och Emil släpptes ner på golvet stod han först blick stilla för att sedan ta tre distinkta steg. Sedan stannade han upp och gjorde ett jämfotahopp. Jag och Maria tittade på varande och började asflabba. Kanske bör han fokusera på att gå först och hoppa sedan :-)