Ända in i kaklet

Den gamla slitna klyschan: "Ända in i kaklet" passar bra in när man ska beskriva Emils sovande i vaggan. Med grodliknande bensprattel tar han sig sakta men säkert i sömnen fram till näsan slår i vaggans vägg. När hela ansiktet senare är smetat mot densamma börjar han naturligtvis gråta medan vi har svårt att hålla oss för fniss.

Han äter nu riktigt bra och med hjälp av en sista slurk mjölkersättning vid varje måltid är han snart uppe i matchvikt igen :-)

Baddax!

Efter kräk och annat omysigt var det dax för ett allra första bad. Inget vidare tyckte Emil även om de första få sekunderna handlade om en tyst förvåning. Tystheten bröts dock snabbt av tydliga bevis på ett visst obehag. När han väl blev torkad så återkom en lugn myskänsla till hela familjen.

Återbesök på BB

Idag tog vi en tur med bilen. Det var återbesök på BB med bland annat vägning och PKU-test på programmet. Det visade sig bara vara bra, föga förvånande men han har gått ner till 3,3kg i vikt så det blir att förstärka amningen med lite mjölkersättning.

Vi passade också på att besöka barnläkaren eftersom Emil fått en liten infektion i ögat men med lite receptbelagda ögondroppar som vi fick utskrivna kommer det att försvinna på ett kick.

Kan inte låta bli att visa Pyret i sin fina 70-tals body som jag (Johan) hade när jag var liten. Den funkar lika bra idag som då :-)

Fantastisk uppvaktning

Ett stort tack för all fantastisk uppvaktning i form av gratulationskort, leksaker, nallar, godis och vackra blommor. Nedan finns ett par av de fantastiska buketter som vi i familjen har fått från släkt, vänner och arbetskamrater.

Premiärtur med vagnen

Det blev en kort åktur för Emil längs med Råstasjöns strand. Väl nedbäddad såg han ut att må som han förtjänar:-) Bara näsan stack upp ovanför overallen.

Efter dagens sista skrovmål passar det gott att ge lite manikyr innan en utslagen Pyris får hoppa i pyjamasen.

Äntligen hemma!

Efter knappa två dygn var vi redo att fara hem. Då hade Emil hajat hur man ammar, barnläkaren hade sagt att allt var superbra, Emil hade både kissat och bajsat (det förstnämnda på just barnläkaren :-) och han hade inte gulsot eller gått ner för mycket i vikt. På sätt och vis känns det skönt att äntligen få komma hem hela familjen. Vi bestämde träff med Elin och Olof som förutom att vara premiärvänner att få se vår skatt även tog med sig några uppskattade semlor. Det är ju trots allt fettisdagsdagen idag och det måste vi ju alla fira :-). Extra skojigt när Maria på skoj erbjuder Emil lite semla och han faktiskt öppnar munnen och rör huvudet i riktning mot semlan som om han tänkte ta en rejäl tugga. Alla mår hur som helst helt fantastiskt! Dax att gå och knoppa och Emil får för första gången testa sin nya vagga.

En raketförlossning

Skönt, jag hade helt rätt i vårt förra inlägg. Det var verkligen dax. Profylaxandet var dock en fantastisk hjälp. Från det att det drog igång vid 16.30 rycket tills dess att vi slutgiltligen åkte in till Danderyds sjukhus klockan 23.00, när det visade sig att Maria redan var öppen de maximala 10 centimetrarna, hade Maria tagit samtliga värkar med enbart en korrekt profylaxandning och lite tryck-grepps hjälp av mej. Vilken supertjej! Väl där fick Maria lustgas (och blev märkbart fnittrig vid några tillfällen :-) och lite lokalbedövning i form av spray, men that's it! Klockan 01.15 dvs. dryga två timmar efter att vi klev in på BB så var Emil kommen till världen. Ja, det visade sig att Pyret alias Sprattelfisken var en Emil.

Börjar det nu?

Från ingenstans började sammandragningarna gå och bli riktiga värkar. Det syns tydligt på Maria att hon är besvärad men profylaxandet ger ett bra stöd. Det känns lite som en blixt från klar himmel eftersom så sent som igår kväll var vi hos våra goda vänner Emma och Christian utan att Maria kände någonting och i förmiddags tog vi det lugnt och tog till och med en ny bild på magen (se här bevid). Hur vet jag om detta är riktiga värkar eller "bara" förvärkar? Oerfarenheten lyser igenom på mig själv känner jag. Värkarna kommer dock relativt tätt redan nu enligt mitt tycke dvs. en värk var 8-10 minut. Kan det bli så att vi får åka in redan ikväll/natt? Det känns iallafall som att vi är förberedda. Vi får se om jag är helt ute och cyklar...

I väntan på en tresamhet

Kommer ihåg att min goda kollega David och min tidigare mentor Sara hade en blogg om sin dotter Alice. Tänkte inte vara sämre och framför allt kan det vara ytterligare ett sätt för våra mer avlägset boende föräldrar att få en inblick i den Nystenska-Mildska vardagen innan och efter vår efterlängtade tresamhet.