Den gamla slitna klyschan: "Ända in i kaklet" passar bra in när man ska beskriva Emils sovande i vaggan. Med grodliknande bensprattel tar han sig sakta men säkert i sömnen fram till näsan slår i vaggans vägg. När hela ansiktet senare är smetat mot densamma börjar han naturligtvis gråta medan vi har svårt att hålla oss för fniss.
Han äter nu riktigt bra och med hjälp av en sista slurk mjölkersättning vid varje måltid är han snart uppe i matchvikt igen :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar