Äntligen är jag på bättringsvägen!!!I tisdags blev jag opererad för ett, som läkaren sa, relativt stort diskbråck i ländryggens nedersta kota. Nu är jag på benen igen, lite svajigt är det och dusterna av en månads morfinknaprande sätter sig på också på balanssinnet. men det går och jag går ... njuter av varje steg. Nu till helgen ska jag fira med en liten promenad.
I tre-fyra veckor blir det lite sjukgymnastik hemma och därefter kan jag börja gå hos en sjukgymnast.
Tjoho! Emils mamma är snart tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar