Vill dela med mig av lite korta Emil-historier från den senaste veckan.
Vid en middag för ett par dagar sedan satt vi alla tre och åt i köket. Emil sitter i sin stol när han utan förvarning lägger på en rejäl brakare som bryter tystnaden. Innan mitt och Marias fniss hunnit bryta tystnaden efter prutten hinner Emil själv göra ett rejält mun-prutt ljud precis som att han ville berätta hur det lät. Jag och Maria börjar vrål-skratta varpå Emil tystnar och tittar på oss förvånad var det var som var så himla kul...
Emil har haft några tuffa nätter där han mitt i natten varit vaken över en hel timma. Vi vet inte om detta har med tänder, magen, generell utveckling eller något annat. För oss bortskämda föräldrar har det dock varit några tuffa nätter.
Vi var igår ute och hälsade på Christian och Arvid ute på Resarö igår. Arvid är 5-6 månader äldre vilket var superkul då Emil hängde på sin något äldre kompis. Lekte Arvid med flygplanet kom Emil krypande och ville vara med. När Artvid tog Tummen-skeden ville Emil också ha den (tur att jag hade med mig två :-). Gick Arvid bakom soffan kom en Emil krypande/stående med hjälp av soffa/vägg strax efter. Emil fick också med sig några bra bus som att dra i gardinerna eller slå på fönsterblecken som lät skojigt. Det närmsta jag tror att man i denna ålder får se två små barn "leka" med varandra. Det kommer förhoppningsvis bli fler lekstunder framöver.
Emil rör sig nu obehindrat i lägenheten utan att stanna upp för att försäkra sig om att någon förälder är med. Kul att se när han klampar (med händerna) ut i hallen och försvinner runt hörnet och in i badrummet för att hälsa på sina bästa kompisar tvättmaskinen och dusch-silen. När han är trött blir han dock ledsen när man själv går till ett annat rum (då kommer han snabbt krypande efter lite gnällande) utan vill helst bli upp-plockad i famnen.
Matningsproceduren ser nästan lika dan ut oavsett måltid. Emil spänner sig som en fjäder och protesterar ljudligt när han ska sättas i sin barnstol. När han väl är på plats släpper den spända fjädern för att istället bli en slingrig ål när hel-kropps-haklappen ska på. När den till slut krängts på så blir han helt lugn och sitter och spanar, lite som att han kapitulerat. Underhållande men lite ansträngande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar