3-års kontroll

Emil var imorse på 3-års kontroll på BVC. Han är ju blyg när han träffar nya människor och ställs inför av oss vuxna "påtvingade" saker. Det började med att han fick ett antal bilder framför sig (bl.a. mössa, äpple, bil etc.). Så fick han frågan vilket som gick att äta. Emil var tyst som graven och vände sig halvt bort ned en rynkande näsa. Han kan ju allt detta men var inte alls sugen just då och i denna främmande situation. Han fick hjälp med att identifiera äpplet (som han dock naturligtvis visste) och då frågade sköteskan om det var ett päron. En mikroskopisk nick, detsamma på frågan om det var en banan. När frågan om det var ett äpple kom, kom också en försiktig nick. Så här höll det på de första 5 minuterna. Emil sade inte ett ord oavsett om det frågades om färger eller ting. Sista bilden var på en penna och eftersom inte Emil svarade vad man kunde göra med en sådan tog sköteskan fram ett pappe roch en penna. Emil började direkt att rita och på frågan vad han ritade kom de första små orden: "... en lång sjö...". Sedan började isen snabbt att smälta. Han berättade om stranden och att man kunde bada. Att vi hade åkt flygplan som hade landat på flygplatsen... Bla bla bla precis som vi känner vår Emil. Ska erkänna att det var skönt för mig som pappa att han faktiskt fick via att han kunde prata. Sedan klämde han alla färger och räknade rätt antal ringar när han fick en räkneuppgift. De konstaterade att det var verkligen inga problem med språket eller utvecklingen. Sedan avslutade vi med att väga och mäta honom (100cm, 15,5 kg) och han var fortfarande en kurva över på längde och på normalkurvan för vikten. Avslutningsvis skulle han få hoppa och sparka fotboll och hoppa var inget problem men fotbollen ville han alls inte sparka på utan bara kasta. Han som numer sparkar bollen riktigt hårt (så vi får snart inte sparka inomhus längre :-). Vi pressade honom inte för det syntes att han hade motoriken (mycket tack vare I ur och skur verksamheten). Vi pratade om hans mat, sov och borstatändervanor och det var inga konstigheter. Emil fick sedan välja ett klistermärke för att han varit så duktig och han valde en krabba med rörliga ögon. Sedan sade Emil själv spontant att nu var det nog dax att gå till dagis. Ett lämnade utan minsta knorr blev det väl framme på dagis till pappas stora glädje. Hoppas det går lika bra hos tandläkaren i eftermiddag.